Alumn

Alumn Erika Andersson

Efter ungefär 16 terminer och 200 tentor blev Erika Andersson CL-alumn men det vart ingen vila för henne. 5 dagar efter examen började hon på sitt nya jobb som nyexaminerad civilingenjör och lärare. I detta alumniblogginlägg berättar hon om hennes KTH tid och den korta men lärorika tiden hon haft ute i arbetslivet.

God läsning!

_________________

8 år, 16 terminer, 2922 dagar, så länge varade min tid på KTH. Ungefär 200 tentor, 240 veckor med studielån och nästan 400 000 kr i skuld senare kom jag ut på andra sidan.

Jag skickade in min examensansökan 31 maj 2018 och den 4 Juni 2018 började jag jobba. 5 dagar av total frihet. Men det är inte den totala friheten som vi ska prata om. Jag tänkte prata om hur de 8 första månaderna ute i arbetslivet har varit och hur min (långa) tid på KTH har påverkat mig.

Men först lite bakgrund.

Jag heter Erika Andersson och började plugga Civilingenjör och Lärare, matte och fysikinriktningen i augusti 2010. Jag hade tagit studenten två månader tidigare och flyttade från en liten ort som heter Alfta och ligger i Hälsingland, till den stora staden Stockholm. Nu bor jag i Östhammar, en liten stad 6,5 mil öster om Uppsala.

Under min tid på KTH skrev jag oändligt många tentor (jag slutade räkna efter 200), jag skrev sannstaten 10 gånger och envarren 5 gånger innan jag klarade det. Det är skittufft att gång efter gång misslyckas, men frågan är om det är ett misslyckande? Nu i efterhand kan jag utvärdera alla dessa ”misslyckanden” och inse att i mitt arbetsliv spelar det inte någon roll, det är ingen som rynkar på näsan eller höjer ögonbrynen åt att det tog 8 år för mig att avsluta mina studier. De flesta tycker att det är ganska coolt och respektingivande att jag både är Civilingenjör och Lärare.

Men tillbaka till den 4 Juni förra året. Jag har precis påbörjat mitt allra första heltidsjobb med en månadslön. Mitt första jobb vara på Uppsalahem som är det kommunala hyresbolaget i Uppsala. De hyr ut lägenheter, radhus, lokaler osv. Min titel var ”projekthandläggare inom energifrågor”. Titeln i sig är ganska catchy men i princip gick mitt jobb ut på att samla in data för energiförbrukningen, validera att den data stämde överens med verkligheten för att tillslut skapa underlag för energideklarationer. Anställningen var en projektanställning på ett halvår och jag sökte jobbet på vinst och förlust. Jag tänkte ”att skapa energideklarationer det borde jag väl klara av. Hur svårt kan det vara?” Såhär i efterhand kan jag säga att jag klarade av det utan problem. Men innan jag började hade jag ändå en känsla av att jag lurade min nya arbetsgivare. Absolut, jag har en Civilingenjörsexamen men jag kan ju ingenting! Det spelar ingen roll att jag har 324 hp inrapporterat i Ladok, känslan att man inte kan kvarstår. Det jag kan säga till alla er som känner så: LUGN!

Den främst kompetensen som en Civilingenjör har, och i synnerhet en Civilingenjör och lärare, är att vi kan lära oss (nästan) vad som helst inom en relativt snäv tidsram.

Som jag redan har berättat var mitt första jobb en projektanställning på ett halvår, jag visste innan jag började att min anställning endast skulle pågå fram tills den 31 december 2018. Det finns fördelar och nackdelar med alla de olika anställningsformerna men jag kan säga att som ny på arbetsmarknaden var det ganska skönt att börja med en projektanställning. Dels för att jag fick utmana mig själv och se om jag klarade av att lära mig något nytt och bli bra på de på kort tid. Men även utmanas i ett socialt sammanhang och ser hur det är utanför studentbubblan.

Jag funderade på vad jag ville göra med mitt (arbets)liv och i oktober började jobbsökandet igen. Jag sökte ett par jobb på kärnkraftverket i Forsmark, tjänster som jag egentligen inte hade kompetensen för men jag fick ändå komma på intervju. Anledningen till att jag fick komma på intervjuer, tror jag, är för att jag lyfte telefonen och ringde till de rekryterande cheferna. Vår utbildning är något som marknaden suktar efter men vi blir bortvald då rekryterare och chefer endast ser ordet LÄRARE.

I vilken jobbannons som helst står det:
” Som person värdesätter vi din förmåga till samarbete och tror att du är en ambitiös lagspelare. Arbetet innebär nära kontakter och dialog med övriga enheter inom företaget samt i externa kontakter med leverantörer därav tror vi att du är kommunikativ, har lätt för att samarbeta samt utrycker dig väl i tal och skrift.”

Läs texten igen, enligt mig så är detta en beskrivning av en lärare. I samtliga fall där jag har ringt till rekryterande chef har jag alltid förklarat att jag är en Civilingenjör som också har lärt mig samarbete, kommunikation och att jag brinner för att både jag och mina kollegor ska utvecklas. I nästan samtliga fall har jag fått kommit på intervju. Så ett tips: ring rekryterande chef! Nu undrar ni säkert: ”men vad hände vid årsskiftet, när din projektanställning tog slut?”

Jag blev faktiskt uppringd av rektorn på Wilhelm Haglunds gymnasium i Gimo, en friskola som ägs av Sandvik AB. Hon hade hört från en annan chef på Sandvik (jag var på en intervju för ett annat jobb i maj) att jag hade en dubbelexamen och att jag hade gjort ett sånt intryck på honom att han hade vidarebefordrat mina kontaktuppgifter till rektorn på skolan. Det skolan var ute efter var en matte- och fysiklärare som ville kompetensutveckla inom verkstadsämnen (skolan har endast Industritekniska programmet med ett spår som gör att eleverna kan läsa 3400 poäng på tre år).

Det slutade med att jag blev erbjuden jobbet och idag jobbar jag som matte-och fysiklärare samt automationslärare. Jag har ingen erfarenhet eller kompetens inom automation men till hösten kommer jag att undervisa i kursen robotteknik.

Avslutningsvis, oavsett om du känner hopplöshet, att du inte kan någonting, att du har kuggat envarren 5 gånger eller att mattehistorian känns som ett stort svart hål så kommer du att klara det. Det är ingen som bryr sig om hur många omtentor du har skrivit eller vilka betyg du fått. Du är Civilingenjör och lärare och har en kompetens som i princip alla efterfrågar. Jag brukar säga att en ingenjör kan ingenting men kan lära sig vad som helst, då svarar min kollega Dan: ”det hörs ju på namnet ingen-jör!”

Erika Andersson
CL10

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *